Det kryper!

Ja, det kryper i kroppen på mig när jag inte gör något. Är jag med någon är det lugnt, jag kan sitta still och vara lugn. Sen när man blir ensam är det som om myrorna invaderar, jag MÅSTE göra något.. Klockan är nästan tolv och jag är trött men samtidigt inte. Skulle aldrig kunna somna nu. Samma sak där, är jag med någon jag ska sova över hos (eller tvärt om) så är det kolugnt. Jag lägger mig i sängen och däckar ganska snart. Jag är som en 3-åring som inte vill sova, för små barn är att gå och lägga sig och sova "lilla döden". Samma för mig, har jag hamnat i det facket eller är det något annat fel på mig? Sällskaps sjuk kanske?

Aja, imorgon bär det av till akis igen. Jävla avdelningspisskitsakgrejjjjj.. Sen ska jag kolla på stan efter en helt vanlig svart jävla skjorta! Hur svårt kan det vara?!